Ett härligt terrängpass på 1 h o 45 min. Så jäkla härligt att springa i naturen. Utöver vyerna så märks det verkligen att det är detta kroppen är gjors för. Den känner en glädje när det bär utför, uppför, vänster, höger. Vart i ligger stimulansen egentligen i på ett löpband eller löpspåret?!
Samt möjligheten att utmana dig själv, hela tiden. Vill du springa tungt uppför, leta reda på en backe. Vill du leka fort genom skogen, leta reda på en förhållandevis plan liten stig. Känn hur träden svischar förbi. Bli ett med naturen och din kropp!
Passa på nu på helgerna när ni kan springa så länge det är ljust ute. Annars blir det elljusspår!
Men så var det ju det där med att hitta i naturen. Speciellt utan karta..
Lite guidelines för orientering och träning Monkeystyle:
Står ni vid ett vägskäl där ni tror att ena vägen leder hemmåt och den andra är en backe (läs utsikt): VÄLJ ALLTID BACKEN!
Osäkra på vart ni befinner er i allmänhet och överväger att fråga någon om vägen: GLÖM DET! Fortsätt springa tills du hittar en bekant plats.
Skulle ni i slutet av passet ha mönjlighet att ta kommunaltrafik hem: ... Vad tror du själv EGENTLIGEN?!
Ifall glädjen skulle avstanna så var så säker på att hungern snart sätter in och då kommer ni garanterat hitta hem, fortare än kvickt!
För övrigt så försöker jag hålla "barfotalöpningen" levande. Vilket innebär i korthet att jag springer så mycket som möjligt på trampdynerna och landar på mitten av foten. Så lite häl i som möjligt med andra ord.
Keep the faith and mother nature will set you free!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att jag springer ganska mycket på tårna jag... vilken löpstil är det?
SvaraRaderaDin terränglöpning låter ungefär som när jag är ute och trampar cykel i skogen. Fast mina uppförsbackar ger mig kicken att det ska bli kul nerför :)