Svar på vitt, en skärskådning by Lillen

I Aggrot senaste inlägg så skriver han "ytterligare ett träningspass" samt "vem som har gjort flest inlägg på denna bloggen!". Detta finner jag ytterst tragiskt och beklagligt. För Er som har nöjet att inte känna fanskapet så framstår han kanske som en man med ideal och mål i livet. Låt mig genast slå hål på Er uppfattning om honom och samtidigt hans Enorma egoballong. Han agerar som om han vore den segrande parten i ett krig som sedan har den angenäma uppgiften att diktera historien så som han ser den. Läser man lite noggrannare så syns det tydligt att jag är den som har tränat mest, vilket det väl ändå handlar om? Sen att mina inlägg är av högre kvalite än hans, det är en annan femma och en ytterst objektiv observation.

Dags att vara lite schyst mot honom, ge apan en banan. Igår tränade jag, eller ja, jag spinnade. Jag hade lovat en polare att prova, och jag är man med ideal, varav ett är att jag står vid mitt ord. Passet gav en känsla av att vara en hamster i hjul blandat med en känsla av agg mot passledaren, som var lika äckligt hurtig som om det hade varit Mat-Tina på cykeln.

Känns helt fel att skriva om pannbensträning när det var evigheter ett sådant pass egentligen genomfördes, så det blir bara en kort introduktion. Begreppet är väl inget nytt för världen men jag stiftade bekantskap med det för första gången i en grusgrop för X antal år sedan av den eminente fänriken Johansson. Detta bör ha varit samtidigt som Apan genomförde sin första tid i rekryten, då de lärde sig bemästra: Hur man får in så mycket skräpmat som möjligt i ett kylskåp och Hur man varvar PES.

Angående cigarren. Ja, det må vara sant, men ibland behövs det en nikokick. Speciellt som en cigarr inte räknas som återfall för en nykter snusare, eller? Jag är heller en som har mina laster öppet, ute där för världen att se. Inte som Apan, den mannen har en del freaky shit för sig, och då har jag nog inte hört hälften av det, fy fan säger jag bara...