Lillen testar... Stavgång av Lillen

Idag på morgonen så infann sig suget efter att ge sig ut i snön. Jag har haft lite funderingar på att testa stavgång och tyckte att den snön som fallit borde ge bra förutsättningar för att köra ett pass där kroppaset får slita lite i motlut. Det känns som att det är viktigt att jag preciserar lite vad jag menar med stavgång för egen del. Jag menar inte en runda i promenadstråket, med stavarna släpandes som ren barlast, utan mer något i stil med Per Elofssons "myrträning". Tog mig bortåt Vattenledningsparken med lite Iskiate och nötter som proviant, det blev inte mer än 1h 20min i skogen, men det berodde inte så mycket på att jag kände mig trött där, utan för att jag efter ett tag började frysa så in i...

För att försöka förklara hur mycket jag frös och hur kall jag verkligen var så kan man dra en parallell till Apan. Jag var idag ungefär lika kall som Apan var då jag formligen spöade skiten ur honom i badminton. Jag är inte den som har något emot att Apan mår skit, men då tyckte jag faktiskt synd om honom, vuxna män som ligger i fosterställning, gråter och suger på tummen är en aning sorgligt måste jag säga.

Drattade ju givetvis på ändan några gånger vilket ledde till att jag blev rätt blöt och det var svårt att hålla kroppen varm. Snön var aldrig under knänivå och ofta en bra bit upp på låren, vilket efter ett tag nog kylde ner resten av kroppen. Nästa gång så blir det till att klä sig bättre med ex. överdragsbyxor och någon lösning som skyddar hälsenorna bättre.

När jag kom hem efter att ha skumpat hem på stelfrusna ben så körde jag passets fartleksdel, detta genom en spurt direkt in i duschen utan att ens snöra av mig skorna. Tur att jag inte behöver betala för vattnet för den duschen var den längsta på ett bra tag. När jag tinat upp kroppen med varmvatten och lite lårdunkande så var jag RÄTT seg. Detta tar jag som ett bra tecken, det och att den tid som jag ändå var ute formligen flög förbi.