Dagen efter av Lillen

Under gårdagen genomförde jag mitt längsta löppass sedan september, 1h 7min blev det och det får om inte annat ses som framsteg. Min PT Jonte var också med och vi agerade bollplank för varandras djupa filosofiska funderingar. Skulle jag behöva sätta en stämpel på passet så blir det "snacka skit i rörelse strax över gånghastighet".

Träningsintensiteten lever inte upp till mina förhoppningar och jag funderar på att börja köra varje dag för att kickstarta igång systemet. Detta går emot det mesta i träningsteori men min brist på självdisciplin tämjas bäst med hårt piskande. Morot har aldrig fungerat för mig då jag inte har några som helst problem med att rationalisera fram en situation, där jag sitter och formligen trycker i mig min tänkta belöning.

Efter dagens konversation med Apan så kan det också fastslås att den "mannen" inte har genomfört något träningspass under helgen, har ingen kommentar angående det.

Angående hans förra inlägg: Ja, jag hade kanske lite fel angående tidsperioden där i lumpen. Jag finner det intressant att det är den detaljen som du fäster dig på. Tolkar det som att du håller med om resten som jag skriver.

Avslutar men en bild på Tjockis 1 och 2. Bilden visar på ett tydligt sätt hur vår bekantskap yttrar sig. Alltså ett ständigt kontakt- och bekräftelsesökande från den ena. Medan den andra mest febrilt försöker komma på var han gjorde av handspriten.